PRESSMEDDELANDE VERDANDI OCH KONTANTUPPRORET 250303
Verdandi ny medlemsorganisation i Kontantupproret
Verdandi ansluter sig som medlem i Kontantupproret, folkrörelsen som kämpar för kontanternas bevarande. Syftet är att säkerställa att alla människor, oavsett förutsättningar, kan använda kontanter.
– Kontantfrågan är inte bara en praktisk fråga, det är en fråga om social rättvisa. Människor som lever i fattigdom eller lider av psykisk ohälsa, och som inte har tillgång till digitala lösningar, riskerar att stängas ute från att kunna betala för det mest grundläggande i livet. Vi måste säkra rätten att betala med kontanter och för att ingen ska hamna utanför samhället. Man ska inte behöva ha en smartphone för att kunna betala för sig, säger Emmeli Wulfstrand, förbundsordförande för Verdandi.
När möjligheterna att betala med kontanter minskar eller försvinner helt, drabbar det många grupper och verksamheter i landet. Verdandi, som arbetar socialpolitiskt mot fattigdom och missbruk, ser ett stort värde i att arbeta för kontanternas bevarande.
– Kontantfrågan är inte bara en praktisk fråga, det är en fråga om social rättvisa. Människor som lever i fattigdom eller lider av psykisk ohälsa, och som inte har tillgång till digitala lösningar, riskerar att stängas ute från att kunna betala för det mest grundläggande i livet. Vi måste säkra rätten att betala med kontanter och för att ingen ska hamna utanför samhället. Man ska inte behöva ha en smartphone för att kunna betala för sig, säger Emmeli Wulfstrand, förbundsordförande för Verdandi.
Den ökande digitaliseringen och minskningen av kontantanvändning påverkar olika grupper i samhället på olika sätt. För många innebär det att de inte längre kan betala i sin vardag. För Verdandi och deras medlemmar är det en fråga om social rättvisa, där människor riskerar att stängas ute från viktiga funktioner i samhället om kontanterna försvinner.
Kontantupproret består av ett antal riksorganisationer och förbund som gemensamt vill skydda kontanterna i Sverige. Att Verdandi nu går med välkomnas av Kontantupproret.
– Vi ser det som en grundläggande rättighet att kunna betala för sig – och idag är det inte längre en självklarhet för alla. Om samhället gör det omöjligt att använda kontanter, då riskerar vi att skapa ett ännu mer ojämlikt samhälle där vissa grupper helt utestängs, säger Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret.
Om Verdandi
Verdandi, arbetarnas socialpolitiska organisation, arbetar för social rättvisa och ett samhälle fritt från alkoholskador, droger och skadligt bruk, och för gemenskap och solidaritet mellan människor.Läs mer här.
Om Kontantupproret
Kontantupproret är en rörelse med flera olika organisationer och föreningar som medlemmar, som alla värnar om kontanterna som betalmedel i Sverige. Läs mer om Kontantupproret på www.kontantupproret.se och på Facebooksidan.
För mer information:
Emmeli Wulfstrand, förbundsordförande Verdandi, 070-288 28 63
Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret, 070-6264606
Verdandi debatterar i Dagens ETC: “Scrooge har tagit över!”
241218
Debatt: Scrooge har tagit över – och det märks i jul
Hög tid för samarbete och organisering mot orättvisor. Verdandi debatterar i Dagens ETC: ”Är det du, Ebenezer? Nej, det var visst bara borgerliga partier som gör sitt yttersta för att dra isär Sverige ännu mer. Det är hög tid att pumpa upp de fackliga och politiska musklerna.”
“Julen närmar sig, en tid för överkonsumtion för många, överflöd av mat och godsaker och varje år når den svenska handeln nya säljrekord, det är en sida av myntet som beskrivs. Sanningen är den att Sverige blivit ett alltmer ojämlikt land. Det är resultatet av politiska beslut som ökat klasskillnaderna och bidragit till att samhället dras isär.
Från årsskiftet ska det bli svårare att låna pengar, ränteavdragen ska inte gälla för dem som inte lånar till bostad eller annat för att bygga ditt kapital. Att låna pengar för vardagskonsumtion är verkligen ingen väg att gå, men idag vet vi att det är enda sättet för många att i över huvudtaget få mat på bordet till sina barn, det handlar inte om överkonsumtion, det handlar om det mest basala.
Detta förslag tillsammans med ökat tak på högkostnadskortet för läkemedel, kraftigt minskade bidrag till folkbildningen, ändringar av flerbarntillägget i barnbidraget och försämringar av försörjningsstödet minskar möjligheterna till ett värdigt liv ännu mer. Inte heller gör man något på allvar mot de höga matpriserna och höjda hyrorna. Troligen har vi liknade hyresökningar att vänta kommande år.
Varför sparka på de svaga i vårt samhälle? Det handlar om hundratusentals människor som avstår från tandläkarbesök och mediciner av ekonomiska skäl. Det handlar om gamla med usla pensioner, det handlar om människor i tidigare eller aktivt beroende, det handlar om långtidssjukskrivna som bestraffas för att de inte kan arbeta, det handlar om personer med funktionsnedsättning vars ersättningar och rättigheter ständigt ifrågasätts och det handlar om flyktingar och asylsökande som förväntas överleva på 71 kronor per dag.
Samtidigt ifrågasätts förekomsten av fattigdom i Sverige av många. ”Ingen svälter i Sverige”, brukar det sägas. Därmed förminskar de problemen. Problem som alls inte är olösliga enligt forskarna. Ett enkelt exempel är att låginkomsttagare aldrig kan göra en större tandoperation som kan kosta uppemot 50 000 kronor, när det faktiskt bara skulle kosta tio miljarder att göra tandvården helt gratis för alla.
Varför har Tidöregeringen så litet intresse för socialpolitiska reformer? Sanningen är att borgerliga partier (och numera även SD) alltid har stridit för en politik som går ut på att vissa grupper gynnas och andra får klara sig bäst de kan.
Fattiga människor har alltid fått kämpa för sina rättigheter genom politisk och facklig organisering. Kamp och organisering ledde till att tusentals fattighjon förvandlades till folkpensionärer 1913. Kamp och organisering ledde till att fattigvårdslagar omvandlades till generella socialförsäkringar. Kamp och organisering ledde till att människor i behov av understöd från fattigvården (dåtidens socialbidrag) fick rösträtt 1945. Kamp och organisering ledde till skolbespisningar, miljonprogramsbyggen, studiemedel, a-kassor, semesterdagar och allmän pension.
Därför behöver alla som vill se ett socialt rättvist och tryggt samhälle samarbeta för att nå det samhälle vi vill se i framtiden. Vårt verktyg för sociala förbättringar är samarbetet mellan och organiseringen av de många, många människor som vill se ett mer rättvist och jämlikt samhälle. Det är hög tid att pumpa upp de fackliga och politiska musklerna och ta kampen för bättre villkor för de mest utsatta och därmed också för alla andra som från en dag till en annan kan hamna i svårigheter.
Den ekonomiska politik som förs i Sverige förefaller mer och mer vara påverkad av Ebenezer Scrooge, en girig lånehaj utan skrupler som önskade livet ur fattiga för att det blev färre människor som skulle dela på kakan. Scrooge insåg vikten av solidaritet när han genom mötet med tre spöken på julnatten förstod att han genom sin girighet riskerar att bli ensam och bortglömd. Scrooge insåg till slut värdet i att hålla samman samhället och att vi alla har rätt till ett värdigt liv. Nu får vi hoppas att även regeringen kommer på bättre tankar och tar politiska beslut som enar vårt land och lyfter människor ur fattigdom.”
EMMELI WULFSTRAND, förbundsordförande Verdandi
JESSICA CARLQVIST, förbundssekreterare Verdandi
Länk till Verdandis debattartikel i Dagens ETC:
https://www.etc.se/debatt/scrooge-har-tagit-oever-och-det-maerks-i-jul
VERDANDI OCH UNGA ÖRNAR: DEBATTARTIKEL I ALTINGET 241129
Så sviker regeringen utsatta barn
Regeringen lämnar barn i Sveriges utsatta områden i sticket. Vi som arbetar i dessa områden ser varje dag hur bristen på resurser och stöd drabbar barn och unga. Det skriver företrädare för Verdandi och Unga örnar.
Rapporten Barnen och krisen från Tankesmedjan tiden och Unga örnar visar hur barnfattigdomen breder ut sig och barnvräkningarna ökar. Antalet vräkta barn ökade med 683 stycken i Sverige förra året, enligt Hyresgästföreningens statistik.
Barnfattigdom i medieskugga
Trots detta får frågan alltför lite uppmärksamhet i den politiska debatten. Det är oacceptabelt. Än mer oroande är regeringens planer på att ta bort flerbarnstillägget och begränsa undantag i försörjningsstödet, vilket riskerar att ytterligare försämra situationen för redan utsatta familjer.
Sverige har inte bara förbundit sig att följa barnkonventionen, utan även den europeiska barngarantin. Den ställer krav på att alla barn, särskilt de som lever i fattigdom, ska ha tillgång till grundläggande samhällstjänster av hög kvalitet. Att åtagandet inte uppfylls i praktiken är en allvarlig signal om att barns rättigheter inte tas på allvar.
Forskningen är tydlig: Barn som lever med sämre socioekonomiska villkor deltar betydligt mindre i aktiviteter som kostar pengar. Det innebär att fritidsgårdar och andra kostnadsfria mötesplatser blir allt viktigare. Trots detta görs alldeles för lite för att stärka dessa verksamheter, särskilt i Sveriges eftersatta områden.
Satsa på fler fritidsgårdar
Det borde vara en självklar politisk prioritering att satsa på fritidsgårdar i Sveriges utanförskapsområden. Gängkriminaliteten är ett allvarligt samhällsproblem som med rätta debatteras. Men vi efterlyser att sambandet mellan fattigdom och ungas utsatthet för kriminalitet lyfts i debatten, ett samband som Brottsförebyggande rådet pekat på:
”Den samlade forskningen visar att det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott”, står det i Brås rapport.
I studier hänvisar även forskare till undersökningar som visar att dåligt fungerande skolgång är en riskfaktor för unga att hamna i kriminalitet. Dessa samband är ytterligare skäl till att satsa på att utrota fattigdom och förbättra ungas möjlighet till en god skolgång.
Vi som arbetar i dessa områden ser varje dag hur bristen på resurser och stöd drabbar barn och unga. Civilsamhället kämpar för att kompensera där samhället fallerar – men det är inte hållbart i längden.
EMMELI WULFSTRAND, förbundsordförande Verdandi
JESSICA CARLQVIST, förbundssekreterare Verdandi
TOMAS ARONSON YLIPÄÄ, förbundssekreterare Verdandi
Länk till Verdandis och Unga Örnars debattartikel i Altinget:
PRESSMEDDELANDE 241017:
FATTIGA I VÄLFÄRDSLANDET SVERIGE
Den 17 oktober är den internationella dagen för utrotning av fattigdom och helt nyligen har en SIFO-rapport publicerats för hur situationen ser ut för de mest utsatta i Sverige. Allt fler människor klarar sig inte ekonomiskt utan behöver låna pengar för att få mat och husrum. Allt fler vittnar om att man ofta är hungrig, att maten inte räcker till för att mätta alla i familjen och prioriterar att barnen ska få mat.
”Jag säger till barnen att jag går på diet och låter dom äta istället, jag vill inte att de ska behöva bära skammen och oron”, berättar en mamma för oss.
Skolorna i de utsatta områdena räknar med fler portioner efter helg eftersom barnen är hungriga och äter mer. Verdandi och de stora hjälporganisationerna möter och ser en påtaglig ökning av antalet barnfamiljer som inte klarar att tillgodose sina barns mest grundläggande behov såsom mat, kläder och meningsfull fritid.
Över 40% av ensamstående föräldrar anger att de behöver låna pengar för att kunna betala grundläggande utgifter och bland de föräldrarna som lever sammanboende är siffran 28 %. Svenskarnas skulder växer och betalningsföreläggandena hos kronofogden ökar och i takt med detta har vräkningarna ökat med 26 % de senaste två åren, barnvräkningarna med 20%. Första halvåret i år vräktes 342 barn. I en av förorterna till Stockholm tvingas hundratals barn, att sova i trapphusen så att föräldrarna kan hyra ut deras rum för att klara av att behålla lägenheten och för att få mat på bordet. Här finns ett stort mörkertal, det är sannolikt förekommande i flera av de utsatta områdena i Stockholm och i andra städer i Sverige.
Nollvisionen kring barnvräkningar som tidigare var ett politiskt mål är idag en fullständig utopi. Politiken har andra mål, satsningar sker på hårdare tag och utökade platser inom SIS och tvångsvård för barn och unga. Det förebyggande arbetet borde prioriteras med krafttag för att skapa en trygg tillvaro för alla dessa barn. Barnfattigdomen måste utrotas, det är det mest effektiva sättet att förhindra att barn blir rekryterade till gängbrottslighet.
Vi i civilsamhället gör vad vi kan för täppa till de djupa sprickorna i samhället, men det krävs tydliga politiska insatser och satsningar för att vända denna utveckling. Barn som drabbas av vräkningar och av fattigdom kan i värsta fall få lida av konsekvenserna under hela livet. Det krävs ett helhetsgrepp, med satsningar på skola, rimliga hyresnivåer, matpriser och fritidssysselsättning.
Barnfattigdomen är akut och att skapa åtgärder för att utrota den borde ses som en av de viktigaste förebyggande insatserna för att skapa trygghet. Barnkonventionen som är antagen som lag i Sverige, är tydlig, alla barn i vårt land ska omfattas av denna. Så ser det inte ut idag. Höstbudgeten kom därför som en käftsmäll mot dem vi företräder och som har det tuffast. I stället för skattesänkningar för de allra rikaste borde regeringen ha satsat på en tryggare framtid för alla de barn som lider av konsekvenserna av att levai fattigdom och utan ett fast boende.
EMMELI WULFSTRAND, förbundsordförande I Verdandi
JESSICA CARLQVIST, förbundssekreterare I Verdandi
PRESSMEDDELANDE 240520, VERDANDIKONGRESSEN: EMMELI WULFSTRAND OMVALD TILL VERDANDIS FÖRBUNDSORDFÖRANDE
Emmeli Wulfstrand omvaldes till en andra period som förbundsordförande för
Verdandi på Verdandis 50e kongress i Borlänge.
Kongressens antog också ett nytt Alkohol- och drogpolitiskt program och ett Socialpolitiskt aktionsprogram.
VERDANDILJUSET 2024 utdelades till Göran Greider, debattör, författare,
ledarskribent och poet. Priset tilldelas person eller organisation som gjort
betydande insatser för att främja en solidarisk socialpolitik och aktivt bidragit till att radikalisera den socialpolitiska opinionsbildningen i Sverige.
SPIRA-PRISET 2024 utdelades till Ann-Mari Wulfstrand-Byhlin. Tidigare förbundsordförande för Verdandi, ordförande i Verdandis Alkohol- och drogpolitiska grupp, medlem i Verdandi sedan 50 år och aktiv i den lokala kamratstödjande verksamheten i Örebro.
PRESSMEDDELANDE 240519, VERDANDIKONGRESSEN:
Eldupphör nu! Solidaritet med Gazas folk!
Mer än sju månader har gått sedan Hamas brutala attack som dödade 1200 israeler, varav många barn, och där närmare 250 människor togs som gisslan. Israels svar är oproportionerligt, omänskligt och oacceptabelt. Situationen i Gaza är katastrofal och Israels bomber fortsätter att falla.
Enligt samstämmiga uppgifter har nu fler än 35 000 palestinier dödats, nästan hälften av dem var barn. Många överlevande lever med allvarliga skador och med sorgen över förlorade vänner och familjemedlemmar.
Förödelsen i Gaza enorm. Mer än 60 procent av alla bostäder i Gaza är nu obeboeliga, till följd av de israeliska bombningarna. Det är en förstörelse som saknar motstycke
i världens konflikter. Nästan hela Gazas befolkning befinner sig på flykt inom den lilla lan- dremsan, till ytan ungefär lika stor som en fjärdedel av Öland. Det finns inte några säkra platser i Gaza. Bomberna faller överallt.
Bara en bråkdel av Gazas sjukhus och hälsokliniker fungerar, hundratals sjukvårdsarbe- tare finns bland de döda. Elektriciteten, som är helt nödvändig för att kunna bedriva sjukvård, är avstängd sedan mitten av oktober. Telekommunikationerna har till och från varit helt avstängda. Möjligheten att vårda de människor som har skadats i bombningar- na är mycket begränsad.
FN rapporterar att hela Gazas befolkning, 2,2 miljoner människor, löper överhängande risk att drabbas av hungersnöd. Nu varnar FN för massvält i Gaza. Israels olagliga blockad mot Gaza förhindrar att grundläggande förnödenheter som el, vatten, mediciner och mat kan nå de behövande. Samtidigt har även våldet och förtrycket på Västbanken ökat. Enligt FN har hundratals personer på Västbanken dödats av israelisk militär eller israeliska bosättare sedan krigsutbrottet. En fjärdedel av de döda är barn.
Protesterna mot Israels brutala krigföring ökar varje dag runt om i världen. Demonstrationer, tältläger på universitet, strejker och solidaritetsmarscher är bara några exempel på hur människor visar sitt stöd för ett fritt Palestina och kräver ett slut på attackerna mot Gazas befolkning. Människor samlas i frustration över att världens makthavare inte gör någonting för att få ett slut på mördandet av civila. De krav på eldupphör som upprepas världen över måste följas av handling. Dödandet måste få ett slut och nödhjälp nå fram till Gazas befolkning. Varje dag som detta obeskrivliga lidande fortsätter är ett nederlag för mänskligheten.
Att Sverige fortsätter stötta Israel med pengar och genom vapenhandel visar ett hyckleri utan motstycke. Den svenska regeringen har inte ens förmått ställa sig bakom kravet på ett permanent eldupphör. Det är uppenbart att mänskliga rättigheter och rätten till ett liv i värdighet inte gäller palestinier.
Nu måste press sättas på ockupationsmakten Israel. Vapenhandel och militära samarbeten måste få ett slut. Alla krigsbrott måste utredas. Ockupationen och det brutala våldet på Västbanken måste stoppas. Större delar av världssamfundet har nu insett 8 nödvändigheten av att förövare lagförs, att offren och deras anhöriga får upprättelse
och att den straffrihet som tillåtits råda alltför länge upphör. För Verdandi är palestinska liv lika mycket värda som alla andras. Gazas barn har samma rätt som barn i hela världen till ett liv fritt från bomber. Folkmordet måste stoppas. Fred kan aldrig vara möjlig utan rättvisa. Israels folkrättsvidriga ockupation måste upphöra och palestinierna tillåtas att leva i fred och frihet.
Verdandi kräver
- Ett omedelbart och permanent eldupphör i Gaza
- Att sanktioner införs mot Israel
- Att Sverige verkar för att erkänna Palestina i FN
- Att ansvariga för folkmordet ställs till svars inför internationell domstol
- Att gränsen till Egypten öppnas så att förnödenheter kan komma in
PRESSMEDDELANDE 231031: Verdandi anser att kontanternas ställning ska stärkas
– remissvar till regeringens utredning om betalningar
Verdandi har idag skickat remissvar till regeringens betalningsutredning och kräver bland annat skarpare lagskydd för medborgarnas rätt att använda kontanter i samhället och offentliga inrättningar än vad
utredningen föreslår. (SOU 2023:16)
Verdandi anser att kontanternas ställning bör stärkas. Många av dem som är medlemmar i Verdandi eller söker sig till våra verksamheter saknar bank-ID, betalkort eller Swish. De är idag utestängda från möjligheten att betala för sig på flertalet restauranger, caféer och affärer. Dessvärre gäller detsamma alltför ofta även statliga kulturinstitutioner och offentliga inrättningar. Dessa personer är idag beroende av kontanter för att kunna utföra sina betalningar.
Vi möter ofta människor i den stora grupp som står utanför den digitala betalningsmarknaden. Det digitala utanförskapet beräknas omfatta runt en miljon människor och består av vissa äldre, personer med funktionsnedsättning, nyanlända, personer i aktivt eller tidigare beroende av alkohol
eller andra droger samt personer som lever i fattigdom. Utan kontanter och andra icke-digitala betalmedel står stora grupper utan möjlighet att genomföra sina betalningar.
Kontanter är det enda betalningsmedlet som inte kräver en utomstående part för att kunna användas. Det innebär en hög grad av integritetsskydd, både mot kommersiella intressen som kan vilja spåra konsumenters köpvanor, och mot familjemedlemmar eller andra i en persons närhet som
vill utöva kontroll och spåra inköp och rörelsemönster. De som behöver skyddad identitet på grund av trakasserier eller våld – i väldigt stor utsträckning kvinnor som utsatts för mäns våld – utsätts för fara om deras betalningar kan avgöra var de befinner sig eller vad de sysslar med.
Det finns en allmän opinion till stöd för att kunna använda kontanter. En majoritet vill att sedlar och mynt ska gå att använda även i framtiden. 68 procent av de tillfrågade vill försäkra sig om detta, medan endast
12 procent anger att de vill ha ett helt kontantlöst samhälle.
Verdandi anser också att eftersom ungdomar i större utsträckning kan tänkas vara målgrupp för marknadsföring för konsumtionskrediter är det välkommet om de via skolan ges information om vilka risker som är förknippade med betalsättet.
Debattartikel i Altinget tillsammans med 18 organisationer, läkare och forskare:
“INHUMANT ATT KALLA “MISSBRUK” FÖR BRISTANDE VANDEL”
Verdandi skriver debattartikel i Altinget tillsammans med 18 forskare, debattörer och organisationer verksamma inom alkohol- och narkotikafrågor och kräver att regeringen exkluderar ”missbruk” ur det kommande direktivet för utredningen om bristande vandel.
Att regeringen anser att beroendesjukdom kan vara möjlig grund för utvisning är djupt oroande. Det skriver forskare, läkare, debattörer och organisationer verksamma inom alkohol- och narkotikafrågor.
Den 14 oktober offentliggjorde Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna det så kallade Tidöavtalet, vilket ska ligga till grund för partiernas samarbete under mandatperioden. Där finns en rad förslag som på olika sätt berör alkohol- och narkotikafrågor. Det är förslag som utlovar en mer sammanhållen och jämlik vård, bättre stöd för anhöriga och närstående samt prioriterade insatser för människor med psykisk ohälsa.
”Helt förkastligt”
Men samtidigt som partierna vill se en stärkt beroendevård lägger de under rubriken Migration och integration fram ett förslag om att utreda möjligheten att utvisa ”utlänningar av bristande vandel”. Med begreppet ”bristande vandel” avses allt från deltagande i våldsbejakande organisationer och association med kriminella organisationer till prostitution och missbruk. I avtalet står att utländska medborgare som lever i Sverige har en ”skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen”.
Vi som undertecknar den här artikeln representerar flera olika alkohol- och
narkotikapolitiska synsätt, och våra analyser av vilka åtgärder som krävs för att motverka alkohol- och narkotikaproblem skiljer sig ibland åt. Men i detta fall är vi rörande överens. Att använda ”missbruk” – eller problem med alkohol eller andra droger som vi hellre skulle uttrycka det – som grund för att utvisa en människa från landet är helt förkastligt ur såväl ett medmänskligt som etiskt och rättssäkert perspektiv. Formuleringen ”bristande vandel” och de exempel som uppges visar snarare på en bristande kunskap om beroendeproblem, och en inhuman syn på människor i behov av stöd och vård.
Skydda individuella rättigheter
I debatten om Tidöavtalet har det lyfts fram att ett villkor om ”missbruk” funnits med redan i 1980 års utlänningslag. Det stämmer, men det gällde inte utvisning utan nekande av uppehållstillstånd, och enbart i fall där personen kunde anses ”vara farlig för någon annans personliga säkerhet”. Detta ströks med rätta ur lagen redan 1989. Att trots den kunskap vi har i dag om alkohol- och andra drogproblem införa möjligheten till utvisning på dessa grunder anser vi vore ovärdigt och oförenligt med en modern rättsstat.
Vår förhoppning är att justitieminister Gunnar Strömmer (M) delar vår uppfattning. När han fick frågan om ”bristande vandel” i SVT:s Agenda var hans svar att avsikten inte är att använda villkoret som grund för utvisning av människor i en socialt utsatt situation. Eftersom Strömmer själv har bakgrund i den ideella organisationen Centrum för rättvisa, med syfte att främja skyddet av individuella fri- och rättigheter, litar vi på att han står fast vid detta uttalande, då det inte är förenligt med att utvisa människor på grund av ”missbruk”.
Ändra direktivet
Vi har tillsammans en bred bakgrund och kompetens – från forskning, anhörigstöd, behandlingsvård och egen erfarenhet av beroende – utifrån den uppmanar vi regeringen att exkludera ”missbruk” ur det kommande direktivet för utredningen om bristande vandel. I stället önskar vi att kraft läggs på att leva upp till avtalets mål om sammanhållen vård och behandling för människor som har problem med alkohol eller andra droger. Och detta oavsett människors bakgrund och ursprung.”
Emmeli Wulfstrand, Förbundsordförande Verdandi
Lucas Nilsson, Förbundsordförande IOGT-NTO
Sven Andreasson, Professor i socialmedicin Karolinska Institutet
Annica Bergström, Föräldraföreningen mot narkotika
Maria Dahlstedt, Verksamhetschef Convictus
Jennie Gejel, Vice ordförande Brukarföreningen Stockholm
Joar Guterstam, Överläkare, medicine doktor och ordförande Svensk förening för beroendemedicin
Daniel Jacobs, Ordförande Föreningen tryggare ruspolitik
Ponthus Jessmor, Förbundsordförande Nykterhetsrörelsens Scoutförbund
Mikael Johansson, Skånes brukarförening
Björn Johnson, Professor i socialt arbete Malmö universitet
Martin Kåberg, Överläkare, medicine doktor, Beroendecentrum Stockholm och Karolinska Institutet
Peter Moilanen, Chef för Narkotikapolitiskt Center
Mia Nilsson, Generalsekreterare Hela Människan
Filip Nyman, Förbundsordförande Ungdomens Nykterhetsförbund
Mari Ribjer, Förbundsordförande RFHL
Christine Sander, Vice ordförande BARO, Brukaranhörigas riksorganisation
Ninni Wallström, Socialpedagog Ensamkommandes förbund
Mona Örjes, Förbundsordförande Junis
Debattartikel i Dagens Samhälle den 17 oktober tillsammans med sex civilsamhällesorganisationer:
HÖJ RIKSNORMEN FÖR FÖRSÖRJNINGSSTÖDET!
Inflation och dyrtider hotar. Krig och oroligheter i omvärlden leder till kraftigt höjda priser. Många är de som nu tvingas dra in på resor, uppvärmning och inköp. Hela samhället påverkas när inflationen uppgår till tvåsiffriga procentsatser.
En del varor har ökat mer i pris än andra. Till exempel har priset på mjölk redan stigit med 29 procent i år. Prisuppgångarna på kött, mjölk, ost, bröd, spannmålsprodukter och kaffe sticker ut. Basvaror som nästan alla behöver ökar mest i pris.
Samtidigt kan vi konstatera att försörjningsstödet – som är ett överlevnadsstöd när inga andra utvägar finns – har ökat med 1,6 procent under första halvåret 2022. Det motsvarar cirka 100 kr för en barnfamilj och räcker naturligtvis ingenstans. Det är uppenbart att prishöjningarna kommer att slå olika hårt beroende på var på samhällsstegen du befinner dig.
Naturligtvis måste effekterna av dyrtiderna för hela samhället uppmärksammas. Men alla som drabbas riskerar inte att svälta. Det är exakt vad som riskerar att hända de personer som lever på försörjningsstöd. Det finns också en stor risk för att vräkningarna av barnfamiljer ökar. Det borde ingen ansvarig beslutsfattare ha på sitt samvete.
Än så länge har prisökningarna enbart lett till att makthavarna förstått att personer med försörjningsstöd får mindre pengar att handla för. Ja, det är ju ganska lätt att inse. Särskilt kämpigt kommer familjer att få det under barnens höstlov och jullov när skolans matbespisning har stängt.
I någon mån försökte den avgående regeringen kompensera för de ökade kostnaderna genom ett tillfälligt höjt bostadsbidrag. Men ett sådant stöd når inte de fattigaste som har försörjningsstöd. Varje inkomstökning, till exempel genom extra bostadsbidrag, sänker automatiskt försörjningsstödet för mat, kläder och hygien.
Kompensation för höjda drivmedelspriser kommer inte heller de fattigaste till del – de har redan tvingats göra sig av med eventuell bil för att få del av försörjningsstödet. Kompensation för höga elkostnader går till största delen till dem som har gjort av med mest el i uppvärmning – och det är mycket sällan de fattigaste. Kompensation för höga räntor missar garanterat dem som lever på försörjningsstöd, eftersom ägande av en bostad diskvalificerar människor från att ens söka sådan hjälp.
Det enda som på allvar skulle kunna lindra oron och fattigdomen hos denna grupp är en rejäl höjning av riksnormen för försörjningsstöd. En sådan höjning borde minst motsvara prishöjningen på basvaror som just nu uppgår till 25 procent. Att värna dem som har det sämst borde vara en uppgift för all politik och alla politiker.
Det handlar om att göra det som är anständigt. Och vad är mer anständigt än att bekämpa fattigdomen? Vad är mer angeläget än att se till att inget barn i Sverige lever under fattiga förhållanden?
Lena Huss, ordförande, European Anti-Poverty Network, EAPN, i Sverige Karin Johansson, verksamhetschef, Verdandi Nyköping Johannes Jörgensen, ordförande, EAPN Skåne Christina Vauhkola, divisionschef socialt arbete, Frälsningsarmén Emmeli Wulfstrand, förbundsordförande, Verdandi Linné Torbjörnsson, vice ordförande, Ångestförbundet ÅSS Axel Ågren, ordförande, International Council on Social Welfare, ICSW, i Sverige Carina Dahl, samordnare, Nätverket för sociala frågor i Örebro Åse Sundqvist, verksamhetsledare, Eksam – ideell förening för ekonomisk samverkan
Presskontakt Verdandi, Marja Koivisto: 070–070 76 50