Verdandi om Jämlikhetskommissionen
TEXT: Mats Utbult
”Jämlikhetskommissionen är den viktigaste utredningen som levererats sedan Låginkomstutredningen på 60-talet. Fattigdom är idag en realitet för många människor i Sverige”, säger Lars Ohly, Verdandis förbundssekreterare.
Utvecklingen från 80-talet och framåt, med ökade klyftor och skillnader i samhället, har Jämlikhetskommissionen tagit på allvar, och behandlar på ett seriöst och trovärdigt sätt. Förslagen om vad man kan och bör göra är konkreta och tydliga. Det gör att vi i Verdandi utan tvekan utnämner den här utredningen till den viktigaste inom det här området sedan Låginkomstutredningen på 60-talet.
Det här säger Lars Ohly, förbundssekreterare i Verdandi. Det som han ser och hör när han talar med verdandister i lokalavdelningarna runt om i landet, tycker han bekräftar bilden av att det blivit hårdare och sämre för många som befinner sig längst ner på samhällsstegen.
– Samstämmigt beskriver man hur fler och fler människor inte får den hjälp de behöver av samhället. De befinner sig ofta i en allvarligare situation än vad som varit vanligt tidigare. Det går till exempel längre innan människor i missbruk får någon som helst respons från samhällets sida. Samma sak gäller människor med psykisk ohälsa.
– Vi tycker att Jämlikhetskommissionen har slagit huvudet på spiken – det har blivit värre! Fattigdomen är idag inte längre ett hot i Sverige, utan en verklighet.
Lars Ohly jämför med Låginkomstutredningen som kom i en tid då ojämlikheten faktiskt minskade år från år. 1970 var regeringspartiets valparoll ”Ökad jämlikhet”. Ekonomin gick som tåget. Stigande skatteintäkter använde politikerna till utbyggnad av välfärden. Men de löntagare som då stod längst ner på stegen hade det mycket kärvare än många visste. Finansminister Sträng ville inte riktigt tro på siffrorna, och det var mycket rabalder i media. Idag hyllar finansminister Andersson det arbete Jämlikhetskommissionen gjort. Men rabalder om resultaten och förslagen lyser med sin frånvaro i spalter och sändningar, vilket Lars Ohly beklagar.
POLITISKT BESLUTAD FATTIGDOM
Han ser mycket som man behöver göra för att uppmärksamma och förändra för dem som idag står längst ner på samhällsstegen, också de som av olika skäl inte kan arbeta, tillfälligt eller under längre tid. För dem handlar det både om nivån och om tillgängligheten när det gäller olika skyddsnät.
– Värsta exemplet på en orimlig nivå är sjuk- och aktivitetsersättning, det som tidigare kallades förtidspension. Det har man urholkat så att människor som är beroende av ersättningen har mycket mindre att röra sig med idag, jämfört med för tio–tjugo år sedan. Det rör sig om drygt 10 000 kronor i månaden före skatt. Det här ser jag som en politiskt beslutad fattigdom.
Ett särskilt problem är försörjningsstödet, det som tidigare kallades socialbidrag. Lars Ohly tycker att det är en brist i utredningen att man inte tar upp det.
– Det är utformat på ett sätt som försvårar för människor gå vidare. Ett exempel är att den som äger sin bostad måste sälja den, vilket kan innebära att man måste bli hemlös för att få stöd! Och människor som har en gammal skruttig bil för 10–15 000 tvingas att sälja den, trots att detta försvårar för dem att söka jobb, därför att de behöver bilen för att ta sig till arbetsplatsen, eller för att de måste ha den i själva arbetet. Det är skandalöst, och det spär på den ojämlikhet som redan finns.
Även ”fattigpensionerna” engagerar Verdandi, som samarbetar med Pensionärernas Riksorganisation i den frågan.
– Förr sa man att vi skulle få 80 procent av lönen i pension, sen gick man ner till 60 och nu får majoriteten en statlig pension som motsvarar mindre än hälften av lönen. De som har lägst pension är till 70 procent kvinnor som varit lågavlönade. Och många drabbas två gånger, först för att de får dåliga villkor när de är sjuka eller arbetslösa, och sen för att de får en låg pension för att de haft låga inkomster. Det här är en ojämlikhetsfråga som är otroligt viktig för väldigt många människor. Det blir inte bättre av sig självt, för det finns inget i systemet som rättar till det här, utan här krävs politiska förändringar som vi i Verdandi vill bidra till att driva fram.
KRAV SOM STJÄLPER
– Hemlösheten har ökat, det har vi siffror på. Vi möter många som beskriver hur den hjälp de får är så anpassad till att man ska vara en skötsam medborgare, att de inte får chansen att kvalificera sig, säger Lars Ohly. Det finns exempel på trappstegsmodeller som innebär att för att få en egen bostad, så måste man först vara drogfri. Men det är inte alla som kan börja där.
Vår idé är tvärtom: ”bostad först” – det kan göra det mycket lättare att lämna droger senare. Det är ”politiskt modernt” att i sådana här sammanhang säga att ”det är snällt att ställa krav”. Visst, vi ska inte ha ett kravlöst samhälle. Men om man ställer krav som en människa inte har möjlighet att klara, så stjälper man istället för hjälper.
– Vi tror inte att generella åtgärder kommer att hjälpa dem som står allra längst bort från en egen bostad idag. Där krävs det speciella, individinriktade åtgärder, som ”sociala lägenheter” med korttidskontrakt och där enda kravet är att man sköter sig som hyresgäst, det vill säga att man avstår från att festa klockan tre en vardag, att man lämnar tvättstugan i samma skick som den var när man kom dit, och så vidare. Gör man det får man sen chansen att komma in i bostadssystemet med ett eget, riktigt kontrakt.
SKOLÄGARE SKÄR GULD
Idén att ha en skattefinansierad välfärd, vård-skola-omsorg, var en framgångsväg för ett samhälle, som länge var en modell för andra länder, konstaterar Lars Ohly. Så kom privatiseringarna, inom område efter område. På olika vis kom vinstintresset att påverka verksamheten, öppet eller mer i det fördolda.
Skolan, som Jämlikhetskommissionen ägnar stor uppmärksamhet åt, engagerar också Verdandis förbundssekreterare.
– Skolan har blivit oerhört segregerad. Vissa föräldrar garanterar sina barn en bra skolgång, medan andra får hålla tillgodo med det som blir över. Skolan ska ju vara bra för vilket barn som helst, som går i vilken skola som helst. Men vi har accepterat att det finns bättre och sämre skolor.
– Privata skolor gör inte särskilt mycket för att ta hand om de elever som har stora behov, och måste få extra stöd, för de eleverna är inte tillräckligt lönsamma för dem. De stora skolkoncernerna skyfflar över dem till den kommunala skolan. Men skolpengen är lika hög oavsett vilken skolform som ditt barn går i. Det här lyfter Jämlikhetskommissionen fram som ett skäl till att de kommunala skolorna går på knäna, samtidigt som en del privata skolägare skär guld med täljkniv, säger Lars Ohly.
Han tycker att det är ett steg i rätt riktning när Jämlikhetskommissionen föreslår 15 procent högre skolpeng till de kommunala skolarna, men han hade gärna sett ännu mer.
– Så länge vi har vinstintresse i skolan, måste vi kompensera skolorna som tar ett större ansvar.
KAN SE VÄRRE UT ÄN DET ÄR
Hur får man politikskutan att vända när det gäller att åter satsa på jämlikhet och generell välfärd? Som det ser ut i riksdagen – och i väljarkåren, enligt opinionsundersökningarna – är det inte så underligt om en och annan misströstar. Lars Ohly möter medlemmar som känner en uppgivenhet, som ofta bygger på egna hårda erfarenheter i livet. Men han tror att när det gäller väljarna kanske det kan se värre ut än det är.
– Högervridningen när det gäller politiska partisympatier motsvaras inte av en lika stark högervridning när det gäller synen på jämlikheten och välfärden. Där finns det tvärtom en ganska stor uppslutning kring det som vi i Verdandi tycker är viktigt. Vi har uppenbarligen misslyckats med att få detta att ge utslag i partival. Men det är inte så att människors uppfattningar har kantrat fullständigt. Väldigt många står i grunden bakom en politik för solidaritet, jämlikhet och rättvisa.
VERDANDI FYLLER 125 ÅR 2021
– Verdandis kärnverksamhet är kamratstöd, vi möter människor som behöver stöd och hjälp, och vi gör det i vetskapen att nästa gång kan det vara vi som behöver stödet och hjälpen. Men vi stannar inte där – vi vill förändra samhället, för vi accepterar inte att det ska vara så här.
– Under 2021 firar vi Verdandis 125-årsjubileum. Det finns stora skillnader jämfört med 1896 när det gäller hur vi jobbar och hur vi formulerar oss, men det finns en stor samstämmighet när det gäller de grundläggande utgångspunkterna: Solidaritet är bra för ALLA, inte bara för dem som behöver hjälp just nu. Solidaritet bygger ett bra samhälle, som utrotar fattigdomen och minskar ojämlikheten.
– Den där förtvivlan över ojämlikheten som många känner idag – den växer bara, om vi inte tillsammans gör något åt den.
FÖRSTA ÅRET PÅ VERDANDI
Lars Ohly berättar om jobbet på Verdandi och sitt första år som förbundssekreterare. När han fick jobbet i augusti 2019 sa han i ett pressmeddelande: ”Vi jobbar med det jag brinner för – att organisera människor i kamp mot klassamhället.
Jag gillar också Verdandis människosyn – att alla är välkomna. Ingen människa är felfri, men alla är värda en ny chans.”
Över ett år senare – vad har överraskat honom i arbetet?
– Innan jag blev medlem – och det blev jag samtidigt som jag fick jobbet – kände jag till Verdandi som en socialpolitisk organisation, som bildade opinion och kom med förslag om en social och rättvis politik. Och jag tyckte att organisationen gjorde det väldigt bra. Men under det här året har jag också lärt känna kärnverksamheten, det kamratstödjande arbetet.
– Jag minns när jag för första gången som nyanställd besökte en av våra lokala organisationer. Det var i Brandkärr, i Nyköping. Där berättade två personer för mig att de inte skulle levt nu, om de inte hade hittat fram till Verdandi. Och de menade verkligen vad de sa. Verdandi blev sista livlinan.
– Jag började tänka: kan det vara så här på många ställen runt om i Sverige? Och under det här dryga året har jag gång efter gång sett att många har varit helt beroende av kamratstödet både för att överleva, och för att ibland leva någorlunda rimliga liv. Det här kom som en överraskning för mig.
– En del av mitt jobb är att opinionsbilda, det har jag ju gjort förut och det var väl ett skäl till att jag fick det här jobbet. Men största delen av mitt arbete är att vara chef på förbundskansliet, för sex medarbetare som gör sitt yttersta för att verdandisterna i lokalföreningarna ute i landet ska få bra förutsättningar för sitt viktiga arbete.
– Det gör vi bland annat genom att söka pengar från myndigheter och se till att de kommer ut lokalt. Och när jag pratar med beslutsfattare brukar jag framhäva att samhället tjänar mycket på oss, och andra liknande organisationer. Verdandi gör ett jobb som skulle kosta mycket mer om offentliga verksamheter skulle stå för det. Vi har bara några få anställda ute i landet, de allra flesta jobbar ideellt. Kommunerna och andra måste i högre grad än nu se den resurs vi är, när det gäller att få socialt utsatta människor att växa och leva bra liv.
– I Verdandi bedriver vi många projekt i föreningarna, och inriktningen på dem kan vara mycket olika – de kan handla om allt från utsatta barn till ensamma äldre. Centralt arbetar vi med att vara ett nav för alla dessa aktiviteter, så att man kan utbyta erfarenheter och lära av varandra.
– Ett av alla projekt, som jag brinner extra för, är brukarinflytande inom socialtjänst och missbruksvård. Brukarna ska kunna påverka hur det ska se ut. Det gör vi genom något som vi kallar brukarrevisioner, där människor utvärderar den omsorg de fått, för att få den att bli bättre anpassad till deras behov. Sådana här verksamheter diskuterar man ofta från ett ovanifrånperspektiv. Men många gånger är det de som behöver vården, som utifrån egna erfarenheter vet bäst vad som funkar, och kan ge riktningar och förslag.
LARS OHLY
Ålder: 64 år
Jobb: förbundssekreterare
i Verdandi
Familj: Gift med Åsa Hagelstedt, två barn, Felicia och Max, två hundar och två katter
Fritid: Älskar Djurgårdens IF, går på så många matcher som möjligt i både ishockey och fotboll, damer och herrar, gillar att gå på muséer och konstutställningar, läsa, musik – både Iron Maiden och Sjostakovitj, trivs bäst i torpet i Gnesta på ledig tid
LARS OHLY I ÅRTAL
- 1957 Föddes i Spånga, prästson
- 1970 Gick med i Folkpartiets ungdomsförbund (FPU)
Lämnade FPU - 1976 –1994 Arbetade vid SJ som konduktör. Fackligt aktiv i SEKO
- 1978 Gick med i Vänsterpartiet kommunisterna.
- 1990 Valdes till ordinarie ledamot i partistyrelsen (och partiet bytte namn till Vänsterpartiet)
- 1994 Valdes till partisekreterare
- 1998 Invald i riksdagen
- 2000 Slutade som partisekreterare
- 2004 Valdes till partiledare
- 2012 Slutade som partiledare och ledamot i partistyrelsen
- 2014 Slutade som riksdagsman
- 2017–18 Ordförande för Funktionsrätt Sverige
- 2018 Lämnade Vänsterpartiet
- 2019 Förbundssekreterare i Verdandi