I coronatider gör kommuners vägran att hjälpa hemlösa med boende att trycket på akutsjukhusen ökar. I bästa fall blir den hemlöse kvar på sjukhuset – i värsta fall skrivs hen ut direkt till gatan, trots att det enligt lag inte ska kunna ske.

Annika Ahlstedt, vårdsamordnare på Capios enhet för hemlösa, lyfter ett fall hon nyligen hade: en man i pensionsåldern som kommit in akut under en vistelse i Stockholms innerstad. Färdigvårdad på Capio skrevs mannen enligt praxis ut till kommunen han är mantalsskriven i.

– Men där hänvisas mannen till den skog han brukat sova i. Han hade behövt hemtjänst eftersom han visar symtom på demens. Men hemtjänst kan inte bli aktuellt i skogen och demensutredningen blev uppskjuten på grund av coronasituationen, säger Annika Ahlstedt.

– Om han varit från Stockholms stad hade han fått åtminstone ett korttidsboende.

Sedan lagen om samverkan vid utskrivning från slutenvård, LUS, kom 2017 kan sjukvården inte skriva ut sjuka direkt till gatan. För att följa lagen och inte skriva ut patienter utan att de får hjälp av sin hemkommun blir hemlösa istället kvar på de stora akutsjukhusen. Här väntar de på en säng på Stockholms läns särskilda sjukvårdsenhet för hemlösa, Capios heldygnsvård på Söder i Stockholm. Men Capio har också varit fullt nu när akutsjukhusen behövt frigöra varje möjlig akutplats till personer som insjuknar i Covid-19.

Orsaken till den här flaskhalsen i systemet är att kommunerna inte kan enas om till vilken ort den hemlöse hör.  Dragkampen om vem som borde ta hand om den hemlöse som är frisk nog att lämna avdelningen lamslår ärendehanteringen så att de nödvändiga åtgärderna ute i kommunerna – att ordna boende – uteblir. När sjukhusplatserna tryter blir effekten att personer trots den nya lagen skrivs ut till akut hemlöshet, där de inte heller har möjlighet att följa råden för att skydda sig själva eller andra mot smitta.

Med Stockholms stads ”tak-över-huvud-garanti” ser man till i enlighet med socialtjänstlagen ordna fram boplatser när personer skrivs ut från sjukvård, men bara för sina egna invånare. Man följer också socialtjänstlagen när man inte tar emot den som är skriven i en annan kommun.

Mannen i skogen är ett bra exempel på den konflikt som gör att hemlösa bollas runt i systemet mellan akutvård, härbärgen och parkbänkar i länet.  Situationen att kommuner fastnar i långdragna tvister om enskildas hemvist är inte ny. Personer med komplexa vårdbehov som varit i hemlöshet länge är kostsamma för kommunerna, så tvisterna handlar om stora belopp.

Men det är belopp som någon till syvende och sist ändå måste ta. Att dra ut på besluten i den här sortens Svarte Petter-lek, som många socialarbetare länge beskrivit, leder inte bara till stort lidande för de individer det handlar om.

– Vi har inte kunnat avlasta akutsjukhusen när vi inte kunnat slussa våra tillfrisknande patienter till annat boende. Och det i en tid av allmän kris för att ta hand om personer med Covid -19, säger Annika Ahlstedt.

– Vi ägnar nu timmar varje vecka till att ringa runt och försöka reda ut var patienterna hör – men det är kommunerna som måste reda ut tillhörigheten, det är inte vi i sjukvården som ska jobba med det.

De hemlösa som söker vård nu har ofta har mycket dålig grundhälsa och är extra oroliga när coronaviruset har kommit.

– Behovet av hjälp blir extra tydligt. Också de som varit rädda för att söka hjälp från socialtjänsten ber om hjälp från sina kommuner nu.

Men det är inte ovanligt att det uppstår tvister också mellan olika enheter inom kommunerna. Patienternas olika diagnoser gör att de hamnar mellan olika ansvarsområden – hemlösa bollas runt också inom sin kommun Och det gör att beslutstiderna blir ännu längre, säger Annika Ahlstedt.

– Det vore bra med samordnade planer, SIP:ar, inte bara mellan sjukvård och kommuner utan ocksåinom kommunerna.

Som exempel beskriver hon fall med patienter som till exempel har cancer, komplicerade bensår och är i livets slutskede som borde få extra stöd, men där det inte fungerar för att kommunerna har sekretess mellan enheterna. De här patienterna kan inte uttrycka sig och faller mellan stolarna.

Lagarna som tillkommit är till för att skydda de svagaste och är efterlängtade. Men de ställer krav på resurser och beredskap ute i kommunerna.

– Den här gruppen får som vanligt stå emellan, och alldeles extra mycket när de blir kris i samhället. Nu behöver alla kommuner ta emot sina hemlösa, säger Annika Ahlstedt.

Ett bra exempel på hur det kan fungera som det är tänkt är Enheten för hemlösa i Stockholms stad, menar hon.

– Om andra stadsdelar och kommuner gjorde som dem så skulle det fungera bättre! De har modell för lösningar och samverkan.

Verdandi har varit i kontakt med hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Region Stockholm som bekräftar bilden av situationen i akutsjukvården för hemlösa i länet.

Text:  Camilla Svenonius, Verdandi

Bild:  Capio Heldygnsvård för hemlösa öppnade i Stockholm förra året för att avlasta sjukvården när det gäller hemlösa med komplexa vårdbehov. I coronatider har trycket på enheten ökat, och kommunernas oförmåga att ordna boende till de hemlösa innebär att länets större akutsjukhus fått färre lediga bäddar.