Verdandis ordförande Emmeli Wulfstrand skriver idag en replik på DN Debatt på Samsjuklighetsutredningens förslag: “Missbruk och psykisk ohälsa är inte bara en fråga om individen”

REPLIK DN DEBATT: “En reform i den storleksordningen Samsjuklighetsutredningen föreslår kommer att kräva stora tillskott, både kortsiktigt och långsiktigt.“

“Samsjuklighetsutredningen har nu presenterat sina förslag. Vi i Verdandi har under perioder varit i kontakt med utredningen för att påverka synsätten som kan bidra till en mer human och rättssäker vård av personer i samsjuklighet. Vi ser flera goda intentioner och bra förslag i utredningens förslag.

Vi är särskilt glada för utredningens tydliga ställningstagande för modellen med ”Bostad först”. Verdandi har lång erfarenhet av att arbeta för personer i skadligt bruk och beroende och i värsta fall med hemlöshet som följd. Tidigare använda ”kravtrappor” och modeller med krav på nykterhet innan bostadssituationen kan lösas har enbart lett till förnedring och att människor förvägrats hjälp. Bostaden är grundläggande för att andra problem än själva hemlösheten ska kunna angripas.

Vi är också nöjda med utredningens klart uttalade ambition att tiden i tvångsvård ska minska och att tvångsvård på institution – som alltför ofta liknar förvaring och straff istället för vård – ska fasas ut.

Men det finns också mer diskutabla delar i utredningens förslag. Utredarna är tydliga med att ett system med en vårdgivare ska införas och att den vård som i dag tillhandahålls av kommuner ska fasas ut till förmån för regional vård. Och det är sant att dagens system inte fungerat, men det räcker inte med att säga tulipanaros för att göra en.

Om regionerna ska kunna ta sitt ansvar som vårdgivare till personer med skadligt bruk och beroende som lider av psykisk ohälsa så går det inte att komma runt diskussionen om resurser och organisation av sjukvården. En reform i den storleksordningen kommer att kräva både smörjmedel i form av tillskott under omvandlingsprocessen men också permanenta nivåhöjningar av resurserna inom den regionalt organiserade vården.

Vår starkaste invändning är att utredningen är alltför inriktad på samsjuklighet som ett individuellt problem för den drabbade. Det handlar inte enbart eller ens i första hand om individuella problem som kan lösas med diagnoser. Skadligt bruk handlar i stor utsträckning om kultur, pris, tillgänglighet och hur vi i samhället ser på och tar hand om varandra.

Ingen människa är för alltid befriad från risk för skadligt bruk. När beroendet uppstår ser vi dock en tydlig skillnad i resurser och möjligheter att bryta det skadliga bruket. Den som lever i ekonomisk utsatthet, saknar fast arbete och bostad och lever utan ett väl fungerande socialt nätverk löper högre risk för negativa konsekvenser av beroendet. Detta klassperspektiv saknas i alltför hög utsträckning i utredningens resonemang.

Ett samhällsperspektiv på skadligt bruk och beroende måste till om vi inte stillatigande ska acceptera att såväl beroendesjukdomar som psykiatriska diagnoser kommer att öka. En restriktiv men icke repressiv politik som tydligt tar ställning för mänskliga rättigheter i vård och socialtjänst behöver utformas.

Skadligt bruk och beroende är inte alltid samverkande med psykiatriska tillstånd. Alla som lider av skadligt bruk och beroende behöver inte psykiatrisk vård. Det finns enligt oss i Verdandi till och med en risk för att personer i riskbeteende kan dra sig för att söka hjälp eftersom de inte vill hänföras till gruppen med behov av psykiatrisk vård.”

EMMELI WULFSTRAND

Förbundsordförande i Verdandi

Länk till Verdandis replik i DN Debatt:

https://www.dn.se/debatt/missbruk-och-psykisk-ohalsa-ar-inte-bara-en-fraga-om-individen/