Verdandi om förslaget till ny socialtjänstlag

TEXT: Berit Fernquist

Ann-Mari Wulfstrand-Byhlin har varit Verdandis representant i referensgruppen som följde utarbetandet av förslaget till ny socialtjänstlag. ”Jag har kunnat spegla både negativa erfarenheter och bra förebyggande arbete. Jag upplever att det har fått ett visst genomslag.”

Ann-Mari Wulfstrand-Byhlin är ordförande i Verdandis Alkohol- och drogpolitiska grupp och en välkänd socialpolitisk profil. Hon är med och påverkar och syns på alla nivåer, på hemorten Örebro, likväl som på riksplanet. Som förbundsordförande i Verdandi 1995–2001 har hon fört fram röster från verkligheten till omvärld och makthavare

De vars röster och upplevelser förs fram är människor som har svårt att hävda sig i kontakt med socialtjänsten, Försäkringskassan och andra myndigheter. Den starka markkontakten parat med kunskap om lagar och förtrogenhet med myndighetsutövning har medfört att hon nått fram och många gånger fått genomslag för tankar och idéer.

I det faktiska, kamratstödjande arbetet, tillsammans med brukare av psykiatrins, missbruksenheternas och socialtjänstens tjänster har hon lyckats ändra många dåliga beslut till det bättre.

Men, ibland även utsatts för misstroende, nedlåtenhet och skepsis, grundinställningen från myndighetens sida har då varit en stor förundran och tveksamhet inför engagemanget för den då aktuella personen. Ann-Mari säger:

– Det handlar om makt, de utgår från att man ljuger. Även jag har förstått hur det känns att inte bli trodd.

Alla dessa perspektiv var viktiga delar när hon blev utsedd att vara Verdandis representant i den referensgrupp som följde utarbetandet av förslaget till en ny socialtjänstlag. Den tidigare lagen ansågs vara banbrytande då den infördes 1982. Den gjorde då upp med det fattigvårdstänkande som präglat lagstiftningen från tidigt 1800-tal fram till våra dagar. Den ville visa en lagstiftning som gagnade hela befolkningen, som inte var utpekande, som omfattade alla grupper. Under de mer än trettio år den har verkat har dock världen förändrats, vissa problemområden har blivit mer accentuerade och det finns en annan befolkningssammansättning i Sverige idag. Lagens karaktär av ramlag har tunnats ut och utvecklingen har gått mot specialisering och kategorisering av individer i grupper.

– Det har varit ett väldigt bra arbete i referensgruppen, som tillsattes på utredningens eget initiativ. Vi har varit cirka tjugofem organisationer som deltagit.

– Jag upplever att utredningen har lyssnat på oss och skapat möjligheter för samtliga att yttra sig över de frågeställningar som kommit upp. Utredningen har visat att de har tilltro till organisationernas kunskap och kompetens. Då vi har fått utrymme har jag också kunnat bidra med bra exempel på hur socialtjänsten upplevs av brukare. Jag har kunnat spegla både negativa erfarenheter och bra förebyggande arbete. Jag upplever att det har fått ett visst genomslag, säger Ann-Mari Wulfstrand-Byhlin.

ATT VISA VERKLIGHETEN – EN SOCIALTJÄNST FÖR MÄNNISKORS BÄSTA

Organisationen Verdandi vet att konkreta exempel från människors vardag är slagkraftiga och gör intryck.

De politiker och myndighetspersoner som talar om vanliga bostadsområden som ”därute” har sällan tillgång till de mångas vardag då de sällan själva lever där. Mötet med och speglingen av människors verklighet får då en stor kraft. Ann-Mari som är ordförande i Verdandis Alkohol- och drogpolitiska grupp tog vid ett av gruppens möten initiativet just till att samla och sprida medlemmarnas och deltagares upplevelser i myndighets-Sverige.

Resultatet är skriften ” En socialtjänst för människors bästa” – Vittnesmål från möten med Socialtjänsten och brukarförslag för bättre verksamhet.” Skriftens sammanställning av erfarenheter är drabbande. Respekten för brukarna lyser med sin frånvaro. Orsakerna kan givetvis vara många. Tidsbrist, bristande erfarenhet men tyvärr även dålig arbetskultur.

Berättelserna kan läsas enskilt och de står för sig själva. Men de kan också ses som en illustration till förslaget till ny socialtjänstlag där en av utgångspunkterna är ett respektfullt bemötande av den som vänder sig till socialtjänsten. Lagförslaget är nu ute på remiss och Verdandi uppmanar alla, även kommuner och övriga remissinstanser att använda sig av boken i arbetet.

HÅLLBAR SOCIALTJÄNST– EN NY SOCIALTJÄNSTLAG

(Remiss SOU 2020:47)

Utredningen Framtidens socialtjänst arbetade från april 2017 till augusti 2020 och lade då fram Hållbar socialtjänst – en ny socialtjänstlag. Utredningen leddes av Margareta Winberg, tidigare minister med ett flertal poster i socialdemokratiska regeringar. I utredningens sammanfattning möter vi alla de viktiga orden som signalerar att de bottnar i föresatsen att skapa ett rättvist och solidariskt samhälle. Vi kan läsa; ”lämna förslag avseende tillgången till en jämlik, jämställd och likvärdig socialtjänst,” likväl som ”en hållbar socialtjänst som främjar långsiktigt strukturellt förebyggande arbete och minskar behovet av individuella insatser.”

Andra starka ledord och begrepp är respekt för den sökande, ”verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet” och att den enskilde även ska bemötas på ett respektfullt sätt, det sista uppfattar utredningen som nyckeln till god kvalité, att insatsen kommer att fungera. Tanken är att socialtjänsten inte får tillgång till den enskildes uppfattningar och önskningar om denne inte bemöts på ett respektfullt sätt.

Lagen skall vara en ramlag och den nuvarande indelningen i grupper med undantag av barn kommer att luckras upp.

Uppdraget har begränsningen att alla goda förslag och intentioner skall genomföras utan att det leder till ökade kostnader.

ANN-MARI – VERDANDIRÖST OM LAGFÖRSLAGET

Verdandistens utsända talade med Ann-Mari Wulfstrand-Byhlin, ordförande i Verdandis Alkohol- och drogpolitiska grupp. Ann-Mari har följt utredningen. Hennes position har då varit som deltagare i den referensgrupp som kallats från utredningen för att få inflöde från de organisationer som arbetar med frågorna.

Utredningen lite från ovan, varför tillsattes den, oftast är svaret endast den långa tidsperiod den verkat.

Ja, Socialtjänstlagen trädde i kraft 1982 och det är en lång tidsperiod tills idag. Men det viktigaste är att den dåtida lagens intentioner kommit i skymundan. Då var det förebyggande arbetet och kopplingen till andra samhällsfrågor som betonades. Idag ligger tyngdpunkten på de beslut myndigheterna fattar. Biståndsbesluten, som omfattar betydligt mer än ekonomiskt bistånd, det som ofta kallas socialbidrag, är många och kräver ibland omfattande utredningar. Det gäller exempelvis om man misstänker att ett barn far illa. Vården av våra äldre kräver också en lång rad beslut. Varje beslut ska också kunna försvaras och förklaras och dokumentationen och utvärderingen tar mycket resurser och kraft från annat arbete. Omfattningen av detta kanske man inte förutsåg när lagen antogs.

Vilka frågor och utgångspunkter i utredningen är viktigast för Verdandis medlemmar?

– Idag kan det vara svårt att få hjälp från socialtjänsten i ett tidigt läge, ibland kan det till och med gå för långt innan något görs. Men om förslaget går igenom att de ska kunna ge stöd, man kallar det insatser, utan biståndsbeslut så kan man få råd i ett tidigt läge. Dels får den som söker hjälp snabbare och dels så kommer det förhoppningsvis innebära att fler vågar söka hjälp. I remissförslaget skriver man också att individen ska bemötas på ett respektfullt sätt och det sker inte alltid idag.

Varför är respektfullt bemötande så viktigt?

– Det handlar om makt, och avsaknad av makt. I brukarundersökningar jag följt har just handläggningen av försörjningsstöd dåliga siffror i bemötande. Många gånger har de brukare vi haft kontakt med förståelse för att exempelvis ekonomiska ramar är begränsade. Men besluten formuleras många gånger onödigt krångligt och viljan att förklara dem finns inte från socialtjänstens sida. Den som ansökt hamnar i underläge och det är svårt att komma vidare.

Varför väntar människor ofta så länge innan de tar kontakt med socialtjänsten?

– Många är rädda. Nyanlända har oklara begrepp om vad socialtjänsten är och bland dem som är infödda svenskar och har en kulturell bakgrund i Sverige finns ofta en gammal rädsla för fattigvården kvar. De kan känna att de ber om en allmosa när det handlar om rättigheter. Tyvärr finns det också en utbredd föreställning att barnen kan komma att omhändertas  om man söker kontakt.

Du skriver i boken ”En socialtjänst för människors bästa” att många verksamheter inom socialtjänsten har arbetat digitalt under pandemin och du varnar för att det arbetssättet kan bli bestående.

– För det första så finns det en stor teknikklyfta. Många människor står idag helt utanför den digitala världen och till med den som hör dåligt har svårt att klara många val på en knapptelefon.

– För det andra så förutsätter man både pengar och kunskap. Datorer, systemvana och vassa mobiler. Ibland också BankID. Så länge biblioteken var öppna kunde de datorer som finns där användas. Idag är det svårare. 

– För det tredje och kanske viktigaste förutsätter bra beslut god kontakt mellan dem som träffas och frågan är hur detta uppnås i den här situationen. Ojämlikheten mellan dem som möts ökar än mer.

I vittnesmålen i Verdandis skrift framgår att bedömningarna från socialtjänstens sida är varierande. Är inte risken med en ny ramlag att man inte når upp till målet om en likvärdig socialtjänst?

– Ja, det ser olika ut i olika kommuner. Men skillnaderna grundar sig också i den egna kommunens resurser. En stor kommun har de facto mer muskler, en liten knappare resurser. Men givetvis ska lagen följas, tidigare har domar i förvaltningsrätten varit rättesnöret. Jag utgår från att Socialstyrelsen kommer att utfärda fler riktlinjer och föreskrifter som hjälper till att tolka lagen.

Professionens roll har varit en fråga i utredningen, nu hänskjuts grundfrågan om vem som ska besluta i individärenden, politikerna eller tjänstemännen, till ytterligare en utredning. Vad är din kommentar?

– Det handlar om delegationen i grunden. Professionen ska fatta sina egna beslut i ett ärende. Det sker efter utredning. Detta fattar sedan nämnden beslut om. Rättsfrågan blir också osäker om besluten enbart fattas över skrivbordet. Frågan är hur överklaganderätten skulle fungera om enbart tjänstemännen fattade beslut.

Du framhöll tidigare begreppet förebyggande som ett av de viktigaste förslagen.

– Ja, på individnivån så kan det vara avgörande att komma in tidigt. En möjlighet – ett verktyg som utredningen ger är att insatser skall kunna sättas in utan biståndsbeslut. Det kan innebära för den sökande att man inte behöver gå igenom en utredning utan man får direkt stöd och hjälp. Det avdramatiserar och ökar tillgängligheten. Men det är viktigt att komma ihåg att när det gäller insatser som exempelvis ekonomiskt bistånd och frågor gällande placering av barn måste biståndsbeslut fattas. Den andra delen är den strukturella, nämnden ska vara med när det fattas beslut i samhällsplaneringen, till exempel när det gäller bostadssituationen i kommunen som ska speglas i kommunala bostadsförsörjningsprogram. Var placeras skolor, hur utformas lekparker? Den nya lagen kommer att påverka annan lag. Plan och bygglagen kommer att kompletteras med de sociala aspekterna.

Du har framhållit många positiva aspekter med lagförslaget, vilka är de negativa?

Utredningen kunde ha fattat beslut men lämnar walkover när det gäller en socialt ansvarig samordnare i varje kommun och även upprättandet av individuella planer. Båda dessa frågor skulle betyda mycket för en individ som ska hålla reda på personer, möten och insatser från olika håll. Lagen skulle än mer kunna ha uppfyllt intentionen att sätta individen i centrum om man orkat fatta dessa beslut. Utredningen har även gjort klassikern att hänskjuta kontroversiella frågor till en annan utredning. Det gäller bland annat den viktiga frågan om dokumentation och även frågan om ansvaret för missbruksvården , där brukarna idag bollas runt.

En socialtjänst för människors bästa – vittnesmål från möten med socialtjänsten, är en skrift från Verdandi som speglar brukares upplevelser speglat mot förslaget till ny socialtjänstlag. Skriften är kostnadsfri och kan beställas från Verdandi, 08–642 28 80. Den kan även laddas

---

---

ANN-MARI WULFSTRAND-BYHLIN
JOBB: Pensionär
ÅLDER: 69 år
BOR: i Örebro
UPPDRAG:
ordförande i Verdandis Alkohol- och drogpolitiska grupp, ordförande i kretsstyrelsen Verdandi Örebro
TIDIGARE UPPDRAG:
ordförande i Verdandiförbundet
FRITID: Verdandi, socialpolitik, min hund och kolonilotten, läsa