TEXT/FOTO: MATS UTBULT (Artikel i Verdandisten vår 2024)

”Matfattigdom” handlar om att inte ha råd med mat, inte ha tillräckligt med mat, tvingas prioritera bort mat, behöva köpa billig, näringsfattig mat. Ordet användes länge bara om läget för människor i u-länder. Men inte längre. Elinn Leo Sandberg forskar om matfattigdomen i Sverige och dess effekter på människor och samhälle.

ELINN LEO SANDBERG FORSKAR om matfattigdom och matbistånd i Sverige: utdelning av matkassar, gratis måltider, särskilda matbutiker för de allra sämst ställda. Maten kommer i de flesta fall från företag som delar med sig av mat som annars skulle kastas. Hon säger att vi måste återupprätta välfärdssamhället – men samtidigt se att det finns många människor som får en lättnad i tillvaron av direkt hjälp att få mat på bordet. 

Hon började arbeta med sitt forskningsprojekt 2021 och siktet är inställt på en doktorsavhandling 2024. Den ska behandla vilken roll kyrkornas och andras insatser när det gäller mathjälp spelar i förhållande till den offentliga sektorns välfärdspolitik och fattigdomsbekämpning. Avhandlingen kommer också att beskriva vad brukare och medarbetare har för erfarenheter, och deras tankar om vad mathjälpen betyder. 

VÄLGÖRENHETSEKONOMI

Ett nytt begrepp som forskarna talar om är ”välgörenhetsekonomi”, med en ”andra klassens marknad” som de sämst ställda får hålla till godo med. Det finns tre former av matbistånd: färdiga kassar, måltider och sociala butiker. Alla bygger till största delen på samarbete med företag i livsmedelskedjan, från producenter över grossister till mataffärer. Dessa skänker varor som de inte kan sälja i vanliga affärer, och som de sociala butikerna därför kan sälja mycket billigt. 

För företagen är vinsten dubbel, förklarar Elinn Leo Sandberg. De får ett bättre anseende, för att de bidrar till att minska matsvinnet, och därmed gör en insats i kampen mot klimatkrisen. Och de kan minska sina kostnader för att frakta det som de inte kan sälja till återvinningsstationerna – där de kan få betala för att bli av med det. Med tiden har många företag ökat ansträngningarna för att minska matsvinnet även på andra sätt, som att rea ut varor som närmar sig bästföredatum. Det finns vissa tecken på att inflödet till mathjälpen minskar. Samtidigt har de kraftigt stigande matpriserna ökat antal människor som söker mathjälp.  

– En del som precis nätt och jämt klarade sig tidigare, gör det inte längre. Och många som inte klarade sig själva förut, är ännu mer beroende av matbistånd nu, säger Elinn Leo Sandberg.

SLÄKTHISTORIA OCH EGET ARBETSLIV

Matfattigdom är ett forskningsämne som finns nära i hennes släkthistoria – och som har varit en del i hennes eget arbetsliv.  

– Min farmor från Tyskland med erfarenheter av krig, manade ständigt på min far när han var liten: ”Du måste äta!”. Hon hade själv varit med om att det inte är självklart att ha mat. Mat kan ta slut.   

Elinn Leo Sandberg har själv, när hon tjänst gjorde som diakon i Svenska kyrkan, arbetat med matbistånd i Malmö och Landskrona, i form av matkassar som de delade ut:
– Jag var med om att starta verksamheten i Landskrona. Och det var verkligen inte oproblematiskt för oss, för vi såg en fara för att vi skulle ta över samhällets uppdrag. Vi har ju en socialtjänstlag, som säger att alla har rätt till en skälig levnadsnivå och det inkluderar rätten till mat.

Samtidigt såg hon att många som är i en akut situation föredrar att få mathjälp direkt, av flera skäl. Det är mer lättillgängligt. De slipper att bli utredda av socialtjänsten, och kanske behöva överklaga ett avslag. För de flesta är det förknippat med skam att söka försörjningsstöd (socialhjälp) – men skam är också ett återkommande tema i forskning om mathjälp. Det handlar bland annat om valfrihet, förklarar Elinn, och här skiljer det sig mellan de tre olika matbiståndsformerna: 

– När givare delar ut kassar med redan inköpt mat, ibland mot en symbolisk ersättning på en tjuga, så kan mottagarna uppleva att det är skämmigt att inte själva få välja vad de vill ha. När andra väljer åt dem, kan detta också minska nyttan med kassen, eftersom de kan få sådant som inte funkar ihop med ungarnas smak, eller familjens matkultur. Kassar byggda på skänkta varor kan ofta vara tids- och tankekrävande.

De som arbetar i verksamhet – oftast utan lön, frivilligarbetare och människor som arbetstränar – måste försöka att så gott de kan anpassa kassen utifrån vad det tror är individens behov, som hur många det är i hushållet, vilka föredrar kolhydrater i form av havregryn, ris eller pasta? Vilka proteiner: bönor, fisk, fågel, kött – och i så fall vilket kött? 

MÄNSKLIGA KONTAKTER

En annan form av matbistånd, som funnits i över hundra år, är att servera färdiglagad mat: från Frälsningsarméns soppkök på gatan, till gratis måltider inomhus som många organisationer bjuder på idag. 

Elinn påpekar att detta är något som varit lätt för kyrkan att anamma, eftersom kyrkan haft med måltiden sedan begynnelsen: Jesus mättade 5 000 med fem bröd och två fiskar. Hans sista måltid med lärjungarna lever vidare i nattvarden, en central del i kristendomens ritualer.

För hemlösa har den formen av matbistånd självklara fördelar – de har ju ingenstans att laga mat. Måltiden är också ett bra tillfälle för att skapa kontakter, för organisationer som vill hjälpa människor med mer än deras ”dagliga bröd”, exempelvis myndighetskontakter för att få till ett mer långsiktigt stöd. För ensamma ger måltiden tillfälle till samvaro med andra. Det är en viktig del för många.

– Mat handlar inte bara om att överleva fysiskt. Matfattigdom påverkar också livet i övrigt. Människor jag intervjuat talar om hur de lider av att inte kunna ha julmat, att inte kunna äta något festligare på födelsedagarna, inte kunna bjuda in vänner, inte låta barnens lekkamrater stanna på middag.

En tredje form av matbistånd, som blivit allt vanligare under senare år, är så kallade sociala butiker, mataffärer med lägre priser som bara människor i fattigdom kan handla i.

Stadsmissionen är störst med sina butiker för Matmissionen. Den första öppnade 2015 och idag finns det 13, några under andra namn (som vitsiga Maträtt i Göteborg). De finns i Stockholm och Göteborg, i Skåne och en nyöppnad i Linköping. Ytterligare några stycken hoppas man på att kunna öppna under 2024. Även andra aktörer har sociala butiker. 

– Mitt intryck från intervjuer är att det minskar skammen hos människor som får matbistånd på det här sättet, eftersom de själva kan välja vad de ska ha, säger Elinn.

Men valfriheten är inte lika stor som i en vanlig butik. Utbudet för dagen beror på vilka varor som nyligen kommit in från livsmedelsföretagen.  

MÅSTE BOKA TID

Tillgången på varor kan också sina. Ibland har det knappt funnits någon mat i Matmissionsbutikerna som Elinn följt. Det finns ingen garanti, för det beror ju på hur det ser ut med matsvinnet. Och ett särskilt fenomen är att de här butikerna säljer helgmaten med fördröjning – alldeles efter jul, påsk och midsommar. 

Ännu finns de sociala butikerna bara på ett fåtal ställen. En del som skulle kunna ha glädje av butiken tar sig inte dit, för det är för långt att gå och bussbiljetterna kostar för mycket. 

– Det finns också begränsningar. Obetalda frivilligarbetare sköter mycket av jobbet, så öppettiderna är inte som på större mataffärer. Kunderna måste boka tid när de ska handla, och tiden är begränsad, exempelvis till 15 minuter.

Det finns också begränsningar för hur mycket man får köpa varje vecka. För vissa centrala varor, som chark, kött och mejerivaror, är gränsen 300 kronor i veckan. I vanliga affärer skulle de kosta 900 kronor.
– Då går det inte att storhandla, konstaterar hon.

Kunderna blir godkända som ”medlemmar”, efter att först ha fått redovisa sin ekonomi. 
– Det fungerar inte praktiskt om det blir för många medlemmar. Den butik som jag har följt i Malmö stängde inflödet när man kommit upp till 5 000 medlemmar, säger Elinn Leo Sandberg.

INTE LÄGRE KVALITET

Kvaliteten i varorna är däremot oftast inte alls lägre, understryker Elinn Leo Sandberg – och ger ett exempel på matens väg till den sociala matbutiken:

– Om en grossist råkar ut för att en pall med äggkartonger får sig en törn och en enda kartong går sönder, kan man inte leverera den till en vanlig butik. Alla hela kartonger i pallen följer med den trasiga till tippen – eller så kan de lämnas till exempelvis Matmissionen.

Alla varor vid bästföredatum är precis lika bra som de var en vecka tidigare. Och kunderna i de här butikerna konsumerar oftast mycket snart varorna efter inköpet.

Ett särskilt kapitel är frukt och grönt, som ju snabbt kan bli ofräscha. I färdigpackade matkassar händer det ibland att det kommit med dålig mat, som skämd frukt och ruttna grönsaker.

Elinn berättar om en av de intervjuade som slutade att hämta matkassar för att kvaliteten ibland var så eländig: ”Det gick inte att äta. Det kändes ovärdigt.” Hon som sa så, blev medlem och kund hos Matmissionen: ”Här kan jag välja vilken mat jag vill ha, det är en stor skillnad.

PÅVERKAR ENS SJÄLVBILD

Skammen är störst i början för människor som tar emot matkassar eller handlar i Matmissionen, är det intryck som Elinn har av sina intervjuer. Efter ett tag kommer de över en tröskel.

– Det finns en djupt rotad vilja hos människor att vara självständiga, att klara sig själva, att kunna sätta mat på eget bord. Kan man inte det, påverkar det ens självbild.

På en nordisk forskarkonferens, som hon var med att arrangera, berättade forskare från Finland om att man blir beroende av andra människors välvilja. Forskning visar också att i andra länder där matbistånd varit vanligt i 40 år och mer, som England och USA, är det ofta mindre skamskapande för människor att ta emot hjälp. Så kan det bli också här, fruktar Elinn.

Finland var en del av ett EU-program som gick ut på ”mat för de mest drabbade”. I Finland har detta nu blivit mer av ett normalt inslag i landets välfärdspolitik. Organisationer har etablerat ”matcentraler” och använder ordet ”brödkö” för att beskriva verksamheten. I Helsingfors har de 1 200 mathjälpsmottagare. 

– Jag tror tyvärr att vi närmar oss den verkligheten, säger hon. Men om ska vi gå den vägen, anser jag att politikerna ska fatta aktiva och tydliga beslut om det. Nu är det mer som att vi glider åt det hållet i tysthet.

Hon konstaterar att det finns de som menar att det här i grunden är en bra utveckling. 
– De tycker att det är bättre i USA, där välgörenhet spelar en mycket större roll. Människor kan få ett bättre bemötande än av myndigheter, hävdar de.

Det finns också exempel på samarbete mellan matbiståndsgivare och kommuner. Helsingborg har etablerat en gemensam central som tar emot matsvinn från alla intresserade företag, och sen fördelar det till de olika organisationer som förmedlar det till behövande.   

ORSAKER TILL ÖKAT BEHOV

Elinn Leo Sandberg ser flera orsaker till att behovet av matbistånd ökar: 
– Våra olika bidrag, inte minst försörjningsstödet, skriver politikerna inte upp i i takt med prishöjningarna. De flesta människor tror jag inte förstår att varje år som politikerna väljer att inte höja stöden lika mycket som de höjda priserna, så innebär det att de sänker dem.

– Just det har skett, framförallt i det yttersta skyddsnät som försörjningsstödet är. Samtidigt har socialförsäkringar förändrats så att människor jämfört med för 30 år sedan får mycket mindre när de blir sjuka eller arbetslösa.  

– Visst finns det fortfarande ett välfärdssystem, med ett skyddsnät, men grunden för det har förändrats, menar hon.
– Många som själva inte har blivit påverkade av den ekonomiska otryggheten och av att leva i fattigdom, tror att skyddsnätet fungerar. Javisst, mycket fungerar fortfarande – men mycket har verkligen halkat efter. Och det drabbar många människor hårt.

– Jag menar att vi har ett otillräckligt försörjningsstöd. Vi kan inte längre tala om att det täcker människors grundläggande behov. Och det handlar ju om människor som tvingas att göra sig av med allt annat: du får inte ha några besparingar, får inte bo kvar i bostadsrättslägenheten, får inte ha kvar bilen som du kanske behöver för att kunna jobba.

– Vi behöver vända utvecklingen, så att vi återupprättar välfärdssamhället. Men samtidigt måste vi se på de olika formerna för matbistånd här och nu med praktiska och realistiska ögon: för det är uppenbart att det finns människor som idag får en lättnad i tillvaron av denna hjälp att få mat på bordet, säger Elinn Leo Sandberg.